Du var mitt allt. Nu är du bara luft för mig. Ändå mår jag skit över dig? Jag tänker inte på dig dagligen. Jag tänker faktiskt inte på dig alls. Men när jag väl blir påmind om dig, får jag en stark känsla av obehag i kroppen och ett "ont" över bröstet. Tårarna kryper fram ur ögonvrån och jag har så svårt att bryta tanken. Varför är det så? Vad har du gjort med mig? Jag vill inte känna så här! Det dunkar i bröstet och jag får det jobbigt att andas. Jag försöker andas lugnt. Vill bara sova bort allt.. men det blir ett ledset sovande. Jag gråter mig till sömns och är ledsen sen när jag vaknar. Vill inte kliva upp. Jag vill sova bort mitt liv. Vad har jag att kliva upp till? Egentligen har jag allt nu, för att kunnna vara glad. Men ändå gör du så ont inom mig. Försvinn! Jag har släppt dig! Så varför finns du kvar?