Trött tjej

Ligger och tänker på saker jag borde kliva upp och göra, men bara att tänka på det får mig att bli helt utmattad.
Det är inte heller likt mig, den riktiga Ida skulle ha klivit upp, åkt ut till hemmanet och ställt ut kattfällan, handlat bröd och ost, postat två brev, tömt kattlådan, diskat och sen gjort pitepalt. Den Ida jag är idag orkar inte ens kliva upp å svälja mina tabletter. Jag ligger och funderar på allt jag ska göra tills jag tillslut somnar, om och om igen. Så tröttsamt är det för mig att tänka. Och jag kan sova hur mycket som helst, men är ändå helt slut.
Nämnde förresten inte för er att jag blev meddragen till akutpsyk där jag äntligen fick prata med en läkare. Han ansåg precis som jag att jag behöver vila så jag blev sjukskriven i 3veckor till att börja med. Jag vill ju inte vara sjukskriven längre heller så min förhoppning är att jag ska ha repat mig till dess. Men det är en stressande tanke, tyvärr. Plus att jag skulle öka till maxdos på medicinen.
Katterna är så underbara. Jag tror de är känslokännare. De finns nära en hela tiden. Carola och Runar iaf. De ligger tätt intill och uppe på mig hela tiden. Pälsklingar!
Oj vad jag hade ork till att skriva mycket idag, det klappar jag mig själv på axeln för. Ska fundera en stund till på vilken av sakerna jag ska prioritera att göra idag.

2012-04-20 @ 13:40:31 Permalink Övrigt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Vilsen

Guuuuuuuud! Jag orkar fan inte mer. Hur länge ska jag behöva försöka övertyga alla läkare och psykologer hur jävla dåligt jag mår. Jag har hållt på sen i november och ännu inte fått den riktiga samtalskontakt jag ska ha. Jag slussas hit och dit. Först måste man övertyga telefonisten på VC, sen läkaren, sen min kurator på VC, sen läkaren igen om att få en remiss till psyk, sen nu psykologen på bedömningsenheten. Och just nu står jag "mitt emellan" VC och bedömningsenheten som hon så fint förklarade det för mig.
Jag har sen förra veckan försökt få tag i min läkare på VC för att få diskutera en ev sjukskrivning, då jag inte ens längre finner orken att borsta mina tänder eller tvätta mitt eget hår. Telefonisterna där kan ju inte va annat än praktikanter. "Jag lägger en lapp till honom att han ska ringa upp". A förmodligen. Undra var alla jävla lappar tar vägen egentligen? Jag ger upp snart..
Känns fan lättare att säga upp lägenheten, säga upp mig på jobbet och bo på pappas soffa.
2012-04-17 @ 19:18:17 Permalink Övrigt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Åååh

Har suttit och sökt på olika typer av psykiska sjukdomar. Adhd, bipolär, psykos, borderline... Jag känner inte igen mig i någon! Depression är det enda som beskriver hur jag mår. Men jag är säker på att jag har nåt mer fel.
Igår satt jag och såg på tv. De visade det perfekta lilla familjelivet. De såg så lyckliga ut. Det livet vill man ha. Men samtidigt känner jag att även om jag skulle ha allt det där, så skulle jag ändå må såhär. Och jag fattar inte varför. Det är det jag menar! Sen har jag läst nånstans att det är genetiskt. Alltså vill jag aldrig ha barn. Inte med mina gener iaf. Ingen ska må såhär. Jag är så jävla patetisk!

2012-04-11 @ 13:39:52 Permalink Övrigt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hjälp mig!

Klockan är 17.00 och jag har ännu inte klivit upp än. Varför ska jag? Vad har jag att kliva upp till? Mycket skönare att bara sova och slippa behöva tänka såna här tankar..
Tittar på telefonen. 11 missade samtal. Såklart är det bara jobbet och en massa andra "måsten". Men jag orkar inte! Okej? Jag vill ge upp.
Trots att allt börjar bli bra nu så mår jag ändå inte bra. Jag måste ju ha nån psykisk sjukdom som gör att jag mår såhär. Stört..

2012-04-10 @ 17:20:39 Permalink Övrigt Kommentarer (1) Trackbacks ()