Seriöst låt mig slippa..
Så nu provar jag lyckopiller och jag inbillade mig att de skulle göra mig lycklig.. Men de gör det hela bara värre. Jag trodde inte att det gick att må sämre än vad jag redan gjorde, men jag blev motbevisad. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Och depp. Jag pallar fan inte mer.. Jag vill inte.. Orkar inte.. Jag vill bara somna och inte behöva vakna nå mer...
Älskade stumperumpa...
Mitt hjärta värker för dig och jag förstår -- minns! -- hur gräsligt förlamande tröttheten är.
Men jag vet -- och minns!! -- också att det är så de första veckorna. Det förvarnade också läkaren om.
Sa de inte det till dig?
Jag minns också glädjen, då det bara vände.
Då orken vände åter. Då jag plötsligt kom på, att jag ju inte spontangråtit på flera dagar.
Sov så mycket du vill och behöver just nu.
Var hemma och ego-tänk så mycket det behövs.
Vi i din närhet finns kvar!! Vi kan dessutom hjälpa och avlasta med t ex skötsel av hem, kissar, tvätt o dyl. Men vi tränger oss inte på, utan att du säger att det är okej. :o)
Den där vändningen sker över rätt kort tid.
Du känner dig plötsligt bara piggare, starkare och stabilare.
Jag älskar dig och är stolt över dig!!!
KÄRLEK! KÄRLEK! KÄRLEK! <3 <3 <3
Hoppas du mår bättre snart :)