Var till en kurator idag, och det var ju väldigt givande.. NOT!
Jag tycker själv att av det jag berättade bör hon också känna den oro och rädsla jag känner. Hon borde förstått att min kropp är helt slut. Att jag orkar inte leva längre med den här ångesten. Och med dessa mardrömmar jag har varje natt. Jag vaknar gråtandes och ibland vaknar jag inte ens själv av att jag gråter, utan behöver bli väckt. Det kryper i kroppen när jag ska försöka sova. Min kropp vill inte slappna av trots att jag är dödstrött.
Jag glömmer saker hela tiden. Jag har till och med glömt vart jag är på väg när jag kör bil, och mina vänners namn. Tappar tråden när jag ska berätta något. Tappat kontakt med familj och vänner då jag jobbat så mycket för att inte behöva tänka. Jobbat 233h bara den här månaden. Och när jag är på jobbet vill jag prestera till 110%. Typ möblera om, rensa förrådet, köpte dit en garderob, lagerhyllor, hitta nya lösningar på saker osv. Går och tänker på hur man skulle kunna möblera på jobbet, även när jag är hemma.
Hon tyckte att jag skulle jobba på som vanligt och försöka varva ner.. Fick nå papper på andningsövningar.
Jag sa rakt ut till henna att jag inte litar ett dugg på att hon kommer att kunna hjälpa mig. Inte att nån kommer kunna hjälpa mig. Jag har inte ork till att provs hennes metoder. Jag tror att jag skulle behöva vara ledig för att kunna varva ner, och under den tiden försöka tänka om hur jag ska vara på jobbet.
Hon tyckte då att jag skulle kolla upp om jag har någon semester att ta ut. Så väntar på svar från min arbetsgivare nu. Sen skulle de göra en ny bedömning på mitt mående ifall att jag kanske kunde få en remiss upp till psyk. Jag hoppas de är mer förstående där.
Och less jag blir på att vänner inte förstår att man inte orkar svara i telefonen jämt. JAG ORKAR INTE!!!! OK? En så liten handling tar jävligt mycket energi från mig. Det är sjukt påfrestande. Så bara lägg av!!!